Början…
Jag började träna aikido för Tomita sensei på Kommendörsgatan i Stockholm 1977, tränade fram till 1981 ungefär, då marathon-löpning tog över mer och mer. Graderade till 3:e KYU i dec-80.

Äntligen svartbälte!
Efter ett uppehåll på 10 år började jag träna aikido för Ove Halén i Umeå Aikidoklubb 1991, då jag fick arbete som VD för Grönsakshuset i Umeå. Jag graderade till 2:a och 1:a Kyu för Ove. I feb. 1996, efter några månaders hårdkörning med Ove, tog jag shodan (1:a Dan) för Endo sensei i Stockholm.

Bli instruktör
Efter 8-9 års träning och innehavare av svart bälte, tyckte jag tiden var mogen att börja instruera själv. Nästan på dagen (14.4) 2 månader efter shodan-graderingen (18.2) startade jag aikidoträning i gamla Åsträskskolan. Närvarande elever var några av mina barn och ett par av min brors.

Tagelmadrasser!
Vi hade dragit ihop ett gäng gamla tagel-madrasser, vilka vi la ut på golvet, och gjorde lite fallövningar m.m. på. Jag jobbade kvar i Umeå till 10:e maj, då jag slutade. Fortsatte åka till Umeå ytterligare några månader, för att träna.

Till Kalvträsk
Träningen i Åsträskdojon fortsatte under våren med 2 pass i veckan, för att öka till 3 pass vissa veckor under sommaren. För att kunna utöka verksamheten tog jag kontakt med ABF i Burträsk under sommaren. Jag ville höra om de kunde sponsra en grupp i Kalvträsk. Det tyckte man var en god idé, och till höstterminen flyttade vi träningen till nya Kalvträskskolans gympasal. Vi fick inga fler medlemmar, men ordentliga gymnastikmattor att träna på, samt en uppvärmd lokal! Som extra krydda på anrättningen fanns det både dusch och bastu att traktera efter träningen, mycket uppskattat!

Graderingar
Mina första graderings-diplom kunde jag dela ut i slutet av höstterminen-96. Det var Ivan som fick 5:e Kyu, Rikard & Björn klarade 9:e Kyu och Ingela & Isak tog 10:e Kyu. Diplomen var egenhändigt utformade efter Umeå aikidoklubbs modell. Sedermera har diplomens utseende förändrats under resans gång,och nu har vi Aikidoförbundets graderingsdiplom.
Burträsk?
Under våren-97 funderade jag på att utöka verksamheten genom att flytta träningen till Burträsk, och på det viset få fler elever. Jag tog kontakt med lokalbokningen och fick, efter en del strul, ett par tider i gymnastikhallen. ABF kontaktades också för ev. fortsatt samarbete. De tyckte vi skulle göra en marknadsundersökning först, om intresset för aikido i Burträsk. Detta gjordes och vi fick 6 positiva svar, men det var för lite tyckte ABF. Vis av denna erfarenhet beslöt jag att göra ett försök i Skellefteå till hösten. Vårterminen tränade vi på som vanligt i Kalvträsk, med 6 elever.

Duschrekord!
Ett roligt inslag efter träningarna var i duschen, där grabbarna försökte bräcka varandra med att stå längst under iskallt vatten. Under tiden någon stod i duschen räknade vi andra högt på japanska för att peppa upp den modige, Rikard slog rekord genom att stå 5 minuter i iskall dusch!

Uppvisningen
Under sommaren-97 tog jag kontakt med övriga budo-klubbar i Skellefteå för att erbjuda dem ett deltagande i en gemensam budo-uppvisning vid höst-terminsstarten. Eftersom jag satt i styrelsen för Västerbottens Budo-förbund vid den här tiden, frågade jag om det fanns möjligheter till ett ev. förlustbidrag om uppvisningen skulle gå back. Det bestämdes att jag skriftligen skulle tillfråga samtliga klubbar i Skellefteå, tillhöriga Budoförbundet, om de ville vara med på uppvisningen. Jag fick positivt svar från tre klubbar; Hapkido, Kendo och Tae Kwon Do. Vi bestämde datum till den 30.8 och plats, Anderstorpsalen, en vacker aula, som kan ta 500 personer. Ove Halén hade lovat att hjälpa mig med uppvisningen i form av matta, uke´s och sitt eget gedigna kunnande. Ove kom tillsammans med; Jens, Olle, Malin, Jan-Krister och Johan från Umeå aikido. Uppvisningen blev mycket lyckad och uppskattad. Alla inblandade var nöjda efteråt, men tyvärr gav uppvisningen inte vår klubb så många nybörjare. Uppvisningen gick även back ekonomiskt, men det stod VbBf för. Hur som helst startade vi upp träningen på Balderskolan den 1:a sep. med bl.a. Brian Reedy, Nicklas Jonnson och Robin Åsén, som nya vuxenmedlemmar. Mattor fick vi hyra av ju-jutsuklubben, 50 st, så allt var frid och fröjd. Den första terminen tränade barn och vuxna tillsammans, men efter en del klagomål från de vuxna separerades grupperna fr.o.m. vårterminen-98. Under –97 hade vi tre träningar i veckan, vilka blev fyra från vårterminen-98, varav ett barnpass.

Uppvisning igen
Den 23.1.98 höll vi vår första helt egna uppvisning på ungdomsgården E-fyran i Skellefteå. C:a 150 ungdomar bevistade uppvisningen och var positiva till den. De flesta uke´s hade bara tränat en termin, så det var lite knepigt att få till några ”flashiga” tekniker att imponera på ungdomarna med. Allt gick dock bra, och vi fick mer respons för klubben, i slutet av terminen var vi 28 medlemmar!

Läger
Vårt första läger höll Ove Halén 4 Dan (från Umeå aikido-klubb) våren-98. Det blev döpt till Vårdagsjämningsläger, och har fått heta så även i fortsättningen. 1999 kom Stefan Derolf , 3 Dan, från Iyasaka aikido-klubb i Stockholm och höll Vårdagsjämningsläger. På detta läger hade vi 2 barnpass, Stefan var nämligen van att hålla barnträning i Iyasaka. Vår tredje lägersensei blev Jorma Lyly 3 Dan, från Vanadis aikidoklubb. Han höll vårt första höstläger, i oktober-99. Jag hade haft nöjet att träna för Jorma på några läger i Umeå, och tyckte att det var dags att Jorma kom till Skellefteå. Alla deltagare blev väldigt förtjusta i Jorma, så jag frågade på stående fot om han även ville komma och hålla nästa Vårdags-jämningsläger år 2000. Tyvärr kunde han inte komma då, i stället kom en gammal tränings-kompis från Umeå aikidoklubb, och höll läger. Det var Ingemar Berglund 2 Dan, som tränat för Akira Tohei, några år efter sin tid i Umeå aikidoklubb. Hos Tohei sensei i USA tog han shodan samt lärde sig en hel del annorlunda tekniker, som han välvilligt delade med sig av. Sedan kom Jorma och höll ett läger i maj och ännu ett i oktober. 2001 var Jorma på nytt i Skellefteå och höll läger , både vår och höst. I juni hölls även klubbens första utomhusläger, i Nordanåparken, med Ulf Hjerppe 2 Dan och Ingemar Berglund 2 Dan. Ett lyckat läger, som återkom 2002. Själv har jag deltagit på diverse läger runt om i landet bl.a. för Assai (tyske rikstränaren), Endo, Tissier, Janne Hermansson, Peter Goldsbury, Franck Noel, Mats Alexandersson, Jan Nevelius m.fl. senseis. Av alla dessa skickliga instruktörer har jag lärt mig något nytt vid varje läger, och upptäcker ju mer jag tränar hur lite jag egentligen lärt mig under dessa c:a 30 år jag tränat aikido……

Att vara instruktör
Efter 20 år som instruktör borde jag ha några tips och tankar att förmedla kring denna ansvarsfyllda uppgift. En av de viktigaste saker jag lärt mig, och det av barnen, är att folk måste ha roligt på mattan under träning. Är inte träningen rolig och utvecklande tappar man snart sugen. Så alla ni blivande eller varande instruktörer, ta er inte själva på alltför stort allvar! Lek gärna, även när ni tränar vuxna, alla gillar att leka, innerst inne. Se bara på Endo sensei, han kan spexa till det ordentligt emellanåt!

Graderingar
Under mina år som instruktör har jag graderat en hel del aikidokas. Jag har haft, som princip, att låta alla först göra en provgradering några veckor innan den ”riktiga” graderingen, och det har visat sig vara ett bra recept, alla som klarat provgraderingen har även klarat den skarpa graderingen. Däremot är det 5 st. i barngruppen, som inte klarat prov-graderingen, men ändå ville pröva gradera sig , och sedan inte klarade sig på den riktiga graderingen. Av detta har jag lärt mig att skynda långsamt är bättre än att ha för bråttom med graderingarna. Tyvärr har det visat sig även på svart-bältesgraderingarna på Endolägren de senaste åren, att en del utövare haft för bråttom med att gå upp till, framförallt, shodan. Och 2001 blev det ju också så att 2 st. shodanaspiranter blev kuggade. Endo sensei påpekade flera ggr. att det är grundtekniker han vill se på graderingarna, och inte en massa flash!

Utvecklingen inom svensk aikido
Av de läger jag bevistat de senaste åren drar jag slutsatsen att aikidon i Sverige har blivit mjukare, vilket har både en fram – & baksida (Yang & Yin). Framsidan är ju att träningen blir behagligare, mindre skador uppstår, nybörjare känner sig mindre oroliga och kanske lär fortare. Baksidan blir i en del fall att man inte tränar så seriöst, man attackerar svagt, en del nybörjare tycker att aikido är ”fjolligt”, och kanske teknikerna inte fungerar så bra i verkligheten. Ja alla fenomen har ju en fram- & baksida, ju större framsida desto större baksida, detta kan vara värt att tänka på i alla livets skeden…